Var ute med Laika på promenad tidigare idag i motionsspåren här i Skived.
Jag bestämde mig ganska snabbt att släppa henne lös och oj vad överraskad och stolt jag blev.
Laika höll sig nära mig hela tiden, så fort jag ropade på henne så kom hon till mig! Självklart blev det blodpudding till tösen då. Efter nästan 2 kilometer såg dock tösen något och for snabbt som bara den rakt in i skogen, jag agerade väl lite dumt och fortsatte bara gå. Jag ville inte ropa och ha mig på henne för jag visste att hon inte skulle bry sig ändå. Vad jag tänker nu är att jag borde sprungit iväg som bara den åt andra hållet, men det vet jag till nästa gång. Istället så gick jag på långsamt frammåt och tillslut när jag hörde något i skogen så ropade jag en gång, tillslut så ser jag henne komma upp på vägen en bit bakom mig och springer åt fel håll, då ropade jag och hon vände snabbt och sprang till mig. Dock inte ända fram till mig utan hon la sig i diket i vattnet och svalka sig, dumma hund ;) haha. Kanske borde jag inte vara så stolt över tösen tycker ni när hon sprang iväg där, men innan det så skötte hon sig galant och förr så brukade hon springa runt en på minst 15 meters avstånd!

Jag är stolt över tösen i vare fall!
Nu ska jag och mitt elaka surrande huvud krypa ner hos Emil i soffan.