Nu har jag och Emil varit ute med Laika och Ima i ungefär 3 timmar, riktigt mysigt!
Dock så var det ganska mycket snö kvar på slätten och det var väligt blött på vissa ställen. Men kan tänka mig att det är riktigt fint på sommaren där! Så dit ska vi defenitivt gå fler gånger.

Och Ima, åh. Jag blir så stolt! Jag är vädligt spänd av mig när jag är ute och går med henne och det kommer en annan hund mötandes. Och visst känner hon av det. Emil har berättat ett flertal gånger att Ima är jätteduktig när hon är med honom på jobbet. Jag har haft svårt att se det framför mig, men på denna promenaden har jag verkligen fått sett det. När vi är ute med hundarna så har jag alltid Laika och Emil har Ima, det har bara blivit så. När vi går förbi andra männsikor mer hund så brukar jag vanligtvis korta kopplet och ha Ima intill mig, dumt jag vet.. Medan Emil bara går på som vanligt. Vi hade 4 hundmötet på denna promenaden. Ima sa ingenting. Ingen ragg. Ingen hög svans. Inte ens en blick på de andra hundarna. Eller jo, på en. Men inget aggressivt, utan mer nyfikenhet. Jag är så glad, så glad! Tycker det är riktigt kul. Jag måste lära mig att slappna av. Ima är en duktig mammut, jag vet det. Om jag inte litar på henne, klart hon inte litar på mig då.